19 maj 2017

Se på mig / Sverige 1995

Under 1980-talet skedde stora förändringar i det europeiska tv-landskapet och till följd av nya, mer liberala lagar fick alltfler länder en mängd nya och spännande och reklamfinansierade kanaler att välja mellan såväl i rutan som i radion. Allt det nya och fria lockade och allt det gamla framstod som dammigt och tappade i popularitet.

Under de åren tappade också Eurovision Song Contest i popularitet och slutade vara den hitfabrik man varit tidigare. Inte ens vinnarlåtarna blev några större succéer och tittarsiffrorna dalade.

Sverige låg ganska långt efter i den här utvecklingen och kanske var det en del av förklaringen till att tävlingen aldrig tappade lika mycket kraft på den svenska marknaden. Melodifestivalen förblev populär och de svenska bidragen blev lokala hits, men inte ens här kunde man ta framgången för given. Tidningarna skrev varje år att standarden på låtarna blev sämre och sämre och 1994 års svenska final hade varit svag och hitfattig.

SVT Malmö bestämde sig för att hjälpa tävlingen på traven och införde en ny, viktig regel. Man valde bara ut hälften av bidragen från den öppna tävlingen och bjöd sedan in fem låtskrivarteam vars låtar alla fick en garanterad plats bland de tio i finalen.

Tricket fungerade - intresset för tävlingen ökade, vinnarlåten blev en stor hit och den vinnande artisten Jan Johansen blev ett hett namn som spåddes en stor karriär. Ett tag efter tredjeplatsen i Dublin trodde många att han skulle ha en stor internationell karriär inom räckhåll.

Efter sommaren fick SVT Malmö ännu en fjäder i hatten då ännu en av de tävlande låtarna tog fart på topplistorna. "Det vackraste" med Cecilia Vennersten - skriven av Nanne och Peter Grönvall, kända från grupperna Sound of Music och One More Time - blev även den en brottarhit och Cecilias debutalbum sålde i imponerande mängd.

På följande års Grammisgala fanns både "Se på mig" och "Det vackraste" med bland de fyra låtar som nominerats som Bästa låt och nu vann Cecilia Vennersten istället.

Dessvärre visade sig de båda låtarnas framgång vara större än sina respektive artisters och såväl Jan Johansen som Cecilia Vennersten skulle snart slarvas bort av sina skivbolag. Jan Johansen förblev åtminstone ett känt namn men någon lika stor hit som "Se på mig" har det aldrig blivit.



Jan Johansen / Se på mig (Sverige 1995)
3:e plats av 23 bidrag i Dublin

18 maj 2017

Pas pour moi / Schweiz 1986

Vid sidan av sin egen artistkarriär var Nella Martinetti också en framgångsrik textförfattare som lätt och ledigt skrev på två av Schweiz fyra officiella språk.

Nu ställde hon upp för tredje gången i ESC, för första gången i samarbete med en turkisk låtskrivare som slagit ned bopålarna i Schweiz. Först efter att ha flyttat insåg Atilla Şereftuğ vilken stor och viktig tillställning ESC var och nu ville han gärna delta och allra helst vinna.

Artisten de skrev för var en högt utbildad artist som utöver sången hade piano som huvudinstrument. Passande nog framförde Daniela Simons sitt bombastiska bidrag sittandes vid en vit flygel, och i slutet av sången fick hon ta i från tårna för att nå upp till de rätts tonerna.

Att Daniela Simons tog sitt artisteri på allvar blev ännu tydligare då hon vid sin presskonferens i Bergen gick till attack mot den svenska delegationen och deras lättsinniga förhållningssätt till hela sammanhanget. Att Lasse Holm klättrade upp på flygeln och hoppade jämfota nee från den såg schweiziskan som den värsta sortens kulturskymning.

Det utspelet kändes kanske lite humorlöst men juryn gick ändå igång på sången om en längtan efter det rena och det ärliga och det äkta. I ett tidigt skede såg hon ut att kunna ge Sandra Kim en match men hamnade slutligen rejält på efterkälken.

Atilla och Nella tänkte inte ge sig med mindre än en vinst och slipade knivarna inför ett andra deltagande. Under tiden resulterade det nära samarbetet mellan Atilla och Daniela i mer än ljuv musik och de båda blev ett slitsamt par även utanför studion.

Under ett något modifierat artistnamn - Daniela Simmons - har hon fortsatt att uppträda och ge ut skivor. 1991 kom hon tvåa i den schweiziska finalen med "Come finirà" - även den signerad Şereftuğ och Martinetti.



Daniela Simons / Pas pour moi (Schweiz 1986)
2:a plats av 20 bidrag i Bergen

17 maj 2017

No Degree Of Separation / Italien 2016


Det nya teamet på Rai jobbade hårt på att göra Eurovision Song Contest känt och älskat i hemlandet, där den internationella varianten alltid hamnat i skuggan av Sanremo och aldrig på riktigt lockat den italienska publiken.

Efter framgången med Il Volo i Wien 2015 hade man vunnit en viktig delseger och finalen av ESC flyttades nu till Rai 1 - landets största tv-kanal - och alltfler tittare började inse att det där programmet där en massa européer sjunger kanske kunde vara något att sätta en lördagkväll på.

Återigen stärktes banden mellan ESC och Sanremo och det bestämdes att Sanremovinnaren skulle få erbjudandet att också representera Italien i Stockholm. Nu bar det sig inte bättre än att vinnaren tackade nej på grund av andra åtaganden.

Om vinnaren inte kunde eller ville åka till ESC stod det i princip Rai fritt att fråga vem som helst av de övriga deltagarna. Snart nog visade det sig att tvåan minsann kunde tänka sig att ta på sig ansvaret.

Vinnarna var ett band bestående av ärrade rockveteraner medan tvåan Francesca Michielin var en ung talang på uppåtgående. Hon hade slagit igenom X-Factor redan som sextonåring och var i färd med att sjösätta sitt andra album.

"Nessun grado di separazione" var en oändligt elegant och mycket italiensk popkaramell som fick lov att kortas ned en smula för ESC. Man lät också en kort refräng sjungas på engelska och gav därför låten en engelsk titel inför tävlingen.

I Stockholm verkade Francesca lite nervös och den sofistikerade låten tappades bort en smula i startfältet och fick nöja sig med en sextondeplats. ESC var ändå en tittarframgång och fick ligga kvar på Rai 1 och Francescas album blev en hit. Bidraget blev karriärens tredje listetta.



Francesca Michielin / No degree of Separation (Italien 2016)
16:e plats av 26 bidrag (final) i Stockholm

16 maj 2017

Die For You / Grekland 2001

Grekerna hade kommit in i Eurovision Song Contest med en flammande entusiasm som alltmer skulle komma att mattas av med åren då de märkte att Europa hade ganska lite till övers för de grekiska bidragen. Två relativa floppar - 1987 samt 1991 - då man hoppats på stor framgång men fick ljumma mittenplaceringar fick Grekland att helt tappa sugen och vända tävlingen ryggen.

Under de närmsta tio åren höll hellenerna i bästa fall ett halvt öga på tävlingen och inga av de egna bidragen blev några större framgångar på hemmaplan. Varför skulle man anstränga sig om man ändå inte hade en chans?

1999 tvingades man stå över finalen i Jerusalem efter svaga placeringar och året efter stannade man hemma för egen maskin. Vid comebacken 2001 bestämde sig ERT för att ändå satsa lite mer och anordnade en nationell final med en viss nivå på bidragen.

Vinnaren blev Antique - en duo från Göteborg bestående av Elena Paparizou och Nikos Panagiotidis. De hade haft två stora hits på den svenska marknaden med "Opa Opa" och "Dinata dinata" och ville nu erövra sina föräldrars hemland. Låten hade grekiska låtskrivare men produktionen var svensk, och till en början verkade den grekiska publiken inta en sval i ställning till sina representanter.

Snart nog växte Antique till att bli tävlingens kanske största förhandsfavorit. Låten började spelas på radiostationer runt om Europa och duon spåddes en ljus framtid. I Köpenhamn fick de stöd av idel svenska körsångare - bland andra Jenny "Velvet" Pettersson och Shirley Clamp - men Elena var lite nervös och segern uteblev även om tredjeplatsen var Greklands dittills bästa.

Antique visade sig ändå ha sina glansdagar bakom sig och Elena skulle snart satsa på en solokarriär. Det skulle visa sig gå riktigt bra det med, inte minst i Eurovision Song Contest.



Antique / Die For You (Grekland 2001)
3:e plats av 23 bidrag i Köpenhamn

15 maj 2017

Don't Play That Song Again / Storbritannien 2000

Storbritannien hade råkat ut för en liten missräkning i Jerusalem 1999, där förhandsfavoriterna Precious misslyckades i omröstningen och landade på en snöplig tolfteplats. Nu var man tillbaka i full form med ett stycke poppig schlagerdisco - lite samtida och mycket retro - framförd av en artist med en karriär.

Nicki French hade gjort succé på hitlistorna i såväl Storbritannien som USA 1995 med sin cover på Bonnie Tylers (Storbritannien 2013) största hit "Total Eclipse of the Heart". Några mer riktigt stora hits hade det inte blivit men Frenchs debutalbum sålde bra och hon var en efterfrågad liveartist.

Efter att ha vunnit den brittiska uttagningen seglade hon raskt upp i topp hos vadslagningsbyråerna och spåddes en mycket framskjuten placering i Globen. Fler än en bedömare stod där med tappad haka efter att "Don't Play That Song Again" misslyckats helt och blivit Storbritanniens dittills minst framgångrika bidrag.

Nicki French är fortfarande älskad av sin publik och uppträder ofta på pridefestivaler runt om sitt hemland. Hon har också spelat teater och musikal och hade bland annat en av rollerna i "Menopause - The Musical" 2007.



Nicki French / Don't Play That Song Again (Storbritannien 2000)
16:e plats av 24 bidrag i Stockholm

14 maj 2017

Echo (You And I) / Frankrike 2012

Det måste ha varit en lättnad för fransk tv att inte bara få visa upp en global superstjärna som Patricia Kaas som sin representant 2009, men också få höra henne säga att deltagandet i Eurovision Song Contest var en fantastisk vitamininjektion i hela hennes karriär och något gav henne ny publik och nya möjligheter även efter drygt tjugo år som stjärna.

Nu verkade det som att man lyckats upprepa bedriften när man fått Anggun på kroken. 38-åringen från Jakarta var Indonesiens mest framgångsrika artist och den asisatiska artist som sålt flest skivor utanför Asien i skivindustrins historia.

Sedan mitten av 1990-talet hade hon haft Paris som bas för sitt liv och sin karriär och var sedan ett par år tillbaka fransk medborgare. Tävlingslåten hade inte varit specialskriven för henne men skrevs om en aning för att passa in på hennes nya album.

"Echo (You And I)" var en ganska avancerad poplåt med tvära tempoväxlingar och en smittande vissling som höll ihop det hela. De flesta bedömare gissade på en mycket framskjuten placering men då hade ingen räknat med det visuella fiasko som var på kommande.

Den lite lätt homoerotiska videon hade visat atletiska män i militär miljö och något av de hade letat sig in också i scenframställningen, där manliga akrobater jobbade hårt för president och fosterland runt omkring Anggun.

Ni får tro mig när jag säger att det hela såg imponerande ut på plats i Baku men i tv-rutan fanns ingen röd tråd och ingen dramatisk båge och hela det franska numret reducerades till en massa ofokuserat skuttande som helt distraherade från Anggun och låten.

Tittarnas dom blev hård: hade de fått bestämma i ensamt majestät hade det blivit noll poäng och allra sista plats. Nu kom juryn till viss undsättning men ingen kunde påstå något annat än att detta var ett fiasko. Sångerskan var djupt besviken och sa aldrig mer något om sitt tävlande, och den franska tv:ns pr-effekt uteblev helt. Det räckte alltså inte att skicka en stjärna med en bra låt.

Anggun var besviken men karriären tog ingen skada. Hon figurerade som domare i indonesiska X-Factor och släppte 2015 sitt bäst säljande franskspråkiga album på många år.



Anggun / Echo (You And I) (Frankrike 2012)
22:a plats av 26 bidrag (final) i Baku

13 maj 2017

Dancing Lasha Tumbai / Ukraina 2007

Det är trevligt när sånger innehåller något slags budskap men EBU:s regler tillåter inte riktigt vad som helst i den vägen. Inga bidrag får innehålla kommersiella, religiösa eller politiska budskap eller något som kan dra vanära över tävlingen.

Men var går gränsen för vad som är ett för politiskt budskap? Och får politiska budskap passera så länge som ingen identifierar dem som just sådana? Vinnaren av den ukrainska finalen 2007 - för övrigt en stark final med en uppsättning riktigt starka kandidater - var betydligt mer politisk än de flesta förstod.

Verka Serduchka liknade inga andra deltagare: en amper tant inrullad i silver och glitter, men en gigantisk stjärna fäst på huvudet. Från början var hon en grinig spårvagnskonduktör som sedermera bestämt sig för att rädda världen med sin säregna skönhet och som störtat in i en framgångsrik bana som superstjärna, allt som oftast flankerad av sin kära gamla mamma.

Verka var en skapelse av komikern och musikern Andriy Danilko som hade flera figurer på sin repertoar, men fröken Serduchka blev snabbt hans största hit. Vid sidan av musiken hade Danilko också släppt album med högst seriös intrumental musik.

"Danzing" kunde uppfattas som ett stycke glatt nonsens men hade en betydligt djupare mening. Den uppmanade samtliga ukrainare att samlas på frihetstorget Maidan - även avvikare som Verka själv - och dansa tillsammans, bara två år efter den uppslitande orangea revolutionen. Alla var inte roade och Danilko fick motta dödshot av olika politiska grupper efter att ha vunnit den nationella finalen.

Snart tyckte sig allt fler höra raden "Russia goodbye" i refrängen. Verka själv hävdade att raden i själva verket var "lasha tumbai", vilket hon hävdade var den mongliska frasen för vispad grädde. Det stämmer inte och texten var högst sannolikt en känga mot den höga graden av rysk inblandning i ukrainska angelägenheter. Låten döptes ändå om till "Dancing Lasha Tumbai" inför Helsingfors.

Ukraina blev snabbt en av de stora favoriterna bland delegaterna på plats men tippades inte särskilt högt i resultatet. De senaste åren hade bjudit på lite för många humorbidrag för det, men till skillnad från de flesta andra lustigkurrar var Verka Serduchka utrustad med en riktigt stark låt som lyckades slå sig in på en sensationell andraplats.

Låten blev dessutom en kommersiell framgång som till och med slog sig in på den svåra englandslistan. Däremot ledde frasen "Russia goodbye" till att Verkas popularitet minskade i Ryssland, åtminstone tillfälligt.



Verka Serduchka / Dancing Lasha Tumbai (Ukraina 2007)
2:a plats av 24 bidrag (final) i Helsingfors