5 oktober 2017

Une chanson c'est une lettre / Monaco 1975

André Popp hade ingen anledning att klaga över sitt deltagande i Eurovision Song Contest. Han hade varit mycket framgångsrik redan tidigare men efter att "L'amour est bleu" (Luxemburg 1967) blivit en världshit som "Love Is Blue" blev han ekonomiskt oberoende.

Trots framgångarna hade André Popp aldrig särskilt mycket gott att säga om de artister som sjungit hans låtar. Rachel (Frankrike 1964) fick godkänt medan han dömde ut såväl Vicky Leandros (Luxemburg 1967 och 1972) och Jacqueline Boyer (Frankrike 1960) som fullständigt mediokra - ointressanta och i total avsaknad av personlighet. Vicky Leandros stora framgångar berodde enbart på hennes pappas goda kontakter, menade han.

Den artist han gillade minst av de han skrev för var ändå med viss marginal Sophie, som tävlade för Monaco i Stockholm 1975. Han menade att hon helt saknade röst och utstrålning och att hon enbart blev utvald för att hon jobbade som programledare på RMC (Radio-Monte-Carlo). När sajten And The Conductor Is frågade honom om saken ville han knappt ens prata om sitt deltagande. "Varför ska man påminna folk om att den där låten ens funnits?"

Låten hade varit ett beställningsuppdrag och texten skrevs av Boris Bergman (Monaco 1973 och Frankrike 2013). André Popp fick själv följa med till Stockholm och dirigera orkestern, något han själv inte hade något minne av i efterhand.

Sophie hette egentligen Arlette Hecquet och skivdebuterade redan 1963 med "Reviens vite et oublie", en cover på The Ronettes "Be My Baby". Före det hade hon spelat rollen som utmanande twistdansare i en scopitone - en sorts musikvideo som visats i speciella jukeboxar med bildskärm. Ibland uppträdde hon också under pseudonymen Jenny Ann.

Med åren lämnade Sophie sångmikrofonen för en annan mikrofon. Hon anlitades som hallåa och radiopratare på RMC där hon blev populär och uppskattad. 1974 hade hon avlämnat Monacos poäng vid ESC i Brighton.

"Une chanson c'est une lettre" ("En sång är ett brev") blev Sophies sista skiva och gissningsvis den sång flest människor skulle förknippa henne med. När succén uteblev i Stockholm satte hon punkt för sångkarriären och fokuserade på media istället.

Efter femton år på RMC flyttade hon över till RTL och arbetade i många år som programledare och producent. På 1990-talet dök hon upp ett par gånger i tv för att sjunga sina gamla sånger.

Den 28 oktober 2012 avled hon på ett sjukhus i Paris efter att ha opererats för ett bråck på aortan. Hon blev 68 år gammal.



Sophie / Une chanson c'est une lettre (Monaco 1975)
Delad 13:e plats av 19 bidrag i Stockholm

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar