1 januari 2018

It Hurts / Sverige 2004

Hon var verkligen inte vem som helst, den blyga debutanten som slog sig in på en andraplats vid melodifestivalen 1986. "Kärleken är evig" skulle visa sig ha ett långt liv och Lena Philipsson skulle komma att lämna ett avtryck som få andra inom svenskt nöjesliv.

Hon hade sjungit i talangjakter och spelat med i en lokal musikal i Norrköping - där hon även fått spela in låten "Boy" som singel - men studerade till arkitekt och jobbade på Byggnadskontoret hemma i Vetlanda då den stora chansen och genombrottet kom.

De första åren var Lena en ganska typisk schlagerartist vid Mariann Records i Skara och ställde upp i melodifestivalen på nytt 1987 och 1988. När skivbolaget sprack följde hon med Torgny Söderberg till hans nya bolag Big Bag där deras samarbete fördjupades.

"Tänd ett ljus" ratades av melodifestivaljuryn 1989 och nu snurrade Lena Ph ut i nya musikaliska landskap och började experimentera. Skivan "My Name" samt scenshowen runt Agent 006 blev framgångsrika storsäljare.

Redan från början hade hon skaffat sig ett rykte som lite svår och ovillig att kompromissa. Alla journalister var inte alltid helt välvilligt inställda till hennes infall, men publiken var nästan alltid med på noterna.

Efter att skivan "Bästa vänner" floppat 1997 blev det ganska tyst om henne ganska länge. Ett par samlingsalbum sålde ganska bra och hon satte upp en mycket framgångsrik krogshow men publiken hade inte fått något nytt material på nästan sju år då hon bestämde sig för att ställa upp i melodifestivalen en fjärde gång.

Lenas tävlingslåt var skriven av Thomas "Orup" Eriksson - själv Sveriges hetaste popstjärna i slutet av 1980-talet och tvåa i melodfestivalen 1989 - vars egen karriär också gått på sparlåga ett bra tag. Nu möttes de båda i en comeback det skulle komma att slå gnistor om.

Först meddelades det att Lena skulle tävla med "Stopp! Nej! Gå härifrån!" men det ändrades snabbt. Om någon någonsin trott något annat - det hävdades att det bara varit ett missförstånd när den första titeln publicerades - så visade sig "Det gör ont" vara en helt perfekt låt för Lena.

Vid semifinalen i Malmö sjöng hon först av alla och slog knock på publiken med sin enkla men suggestiva scenshow som snabbt skrevs in i schlagerhistorien. Ingen glömmer dansen med mikrofonstativet i första taget. Trots att finalen i Globen var helt galet stark var det ingen tvekan om att det nu var småländskans tur att vinna.

"Det gör ont" blev snabbt en stor hit men dessvärre insisterade SVT på ett språkbyte till engelska. Orup fick bara ett par dagar på sig att sno ihop en engelsk version som visserligen lät helt okej men helt saknade originalets dubbeltydighet och finess.

I Istanbul visade det sig också att Lena inte var särskilt intresserad av att vara där. Hon hade just återerövrat Sverige och hade liksom inte tid med Europa. Sannolikt var hon inte heller särskilt förtjust i den engelska versionen men slog ändå på strömmen i sista stund och lyckades landa på en sjätteplats.

"Det gör ont" fick lika många poäng som Cyperns bidrag, men enligt den nya regel som infördes 2003 delades inte längre några placeringar och Lisa Andreas fick femteplatsen när datorn räknat klart.

Lena Philipsson hade fått en sällan skådad nytändning i karriären och låg för första gången etta på den svenska albumlistan. Samarbetet med Orup varade i fyra år innan Lena sökte sig vidare. Bland annat har hon spelat med i musikalen "Spök!" och varit programledare i tv. 2015 släpptes albumet "Jag är ingen älskling" som än en gång visade upp vilken skicklig och egensinnig låtskrivare Lena är.



Lena Philipsson / It Hurts (Sverige 2004)
6:e plats av 24 bidrag (final) i Istanbul

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar